Hej Sartre,
Jag tycker personligen att du ska kontakta socialen. Det är dock ingen garanti för att det kommer att gå bra för din bror. Det är inte heller säkert att det kommer att gå fort. När du har gjort en anmälan, så vitt jag vet, gör de en förhandsbedömning först för att avgöra om det behövs en grundlig utredning eller om man kan lägga ner ärendet eftersom det som står i anmälan inte kan bevisas / situationen inte är så som den beskrivs av anmälaren / föräldrarna tar sitt ansvar och medverkar till en förändring. I din situation kan det vara viktigt att både du och din bror och kanske era syskon står för de uppgifterna du beskriver. Annars, om alla håller tyst eller förnekar, är det möjligt att ärendet läggs ner. I förhandsbedömningen får man ha kontakt bara med barnet/barnen och vårdnadshavarna. I en utredning kan socialen kontakta flera personer/myndigheter som kan ha relevanta uppgifter (t.ex. skolan).
Om situationen är väldigt allvarligt och man kan konstatera det omedelbart kan man omhänderta din bror. Han kan placeras i ett hem hos en annan familj (helst hos en släktning, t.ex. hos dig kanske) eller på ett av socialens boenden. Sedan blir det en rättslig process för att avgöra huruvida beslutet om omedelbart omhändertagande var rätt eller inte.
Det kan bli en turbulent tid för alla. Dina föräldrar kommer säkert inte att uppskatta att du går till socialen. De kommer sannolikt att ljuga både om din bror och om dig och självklart om sig själva och deras beteende.
Jag tycker personligen att dina föräldrar är dåliga föräldrar båda två. Ingen av dem tar sitt ansvar. Det spelar ingen roll varför de inte gör det. Det är oviktigt i sammanhanget. Det som är viktigt är att de båda, på väldigt olika sätt, verkar till att ni barnen får problem. Du ser själv hur det har blivit för dig.
Du verkar vara mer vuxen och ansvarsfull och modigare än dina föräldrar och andra vuxna som har vetat eller misstänkt någonting om er situation och inte gjort någonting.
Att jag tycker att du ska kontakta socialen beror på att det är en tydlig ställningstagande och gränssättning gentemot dina föräldrar och en tydlig signal till din bror, nämligen att du inte tänker titta på detta passivt så som andra kanske gjorde när du var barn. Från din brors perspektiv är det bättre därför att jag tror att han kan knappt få det sämre än hos dina föräldrar, speciellt om ni, hans syskon håller ögonen öppna och följer upp det som händer. DESSA ÄR MINA PERSONLIGA ÅSIKTER. Om jag hade varit dina föräldrars granne och misstänkt allt det som du berättar hade jag inte tvekat att göra en anmälan. MEN DETTA GÄRLLER MIG. DET PASSAR IN I MITT SÄTT ATT SE PÅ VÄRLDEN OCH PÅ MIG SJÄLV. Vilket beslut du fattar behöve du fatta utifrån dig själv. Du kan ta mina åsikter och den informationen du får här i din bedömning, men det behöver verkligen vara din bedömning och ditt beslut, oavsett vad du väljer.
Jag tycker om det namnet du valt här på forumet. Jag gissar utifrån det att du förstår vad jag menar angående dina val, deras konsekvenser och ditt ansvar.
Du ska ha beröm för att du tar tag i dina egna bekymmer och arbetar med dig själv för att bryta med det arvet som dina föräldrar riskerarar att föra vidare. Jag beundrar människor som du.
Styrkekram,
Sorin
|