Tack för svaren.
Det absolut bästa och det jag tänker göra är att ta ett litet brejk och försöka samla tankarna kring annat än just detta.
Först därefter så kanske jag kan ta ett vaket beslut...
Vill inte såra och inte heller släppa taget, men om jag sårar mig själv med mitt eget beslut så väger inte det något jämfört med om jag av egoistiska skäl håller kvar (ljuger/undanhåller sanningen) och senare sårar den "jag väljer bort".
Sant är att man ska gå på sina känslor, för det håller i längden.
Vet jag att jag inte känner så mycket så är det nog kört i långa loppet!
Känner jag mycket (kvinna C) och det går över, så är det ju en helt vanlig livssituation där nyhetens behag/passion är en del av livets missar och chanstagningar för att kunna vinna.
Tack!
|