Alsan

Är 34år, gift sedan 10år, 3 barn. Vi har båda jobb, jag är sjukskriven från mitt. Har så länge jag kan minnas velat slippa leva, jag gör allt jag kan för att nå upp till kraven livet ställer men jag orkar inte. ensam, utan värde och trött. Om bara min familj,föräldrar, syskon, man, barn kunde förstå att dethär inte kan hålla på, alla skulle å bättre om jag inte levde. Jag bara sårar, gör de jag älskar ledsna och oroliga, sätter en otrolig press på min man som under ett år fått ta det stora lasset hemma. Känner mig helt kännslokall måste tvinga mig att känna ömhet, empati och sympati för mina barn, och tänk om det är så det är, jag kanske inte älska dom.
Kanske är detta för rörigt men tankarna rusar
orkar inte