Hej Iian!
Jag har förklarat för honom flera gånger att jag är orolig över hans destriktiva tankar och att jag är rädd för att han låser inne för mycket av sina känslor. Jag har sagt att jag älskar honom väldigt mycket och vill göra allt för att han ska vara lycklig. Vid ett par tillfällen har jag sagt att han borde prata med någon men han säger att han inte tror på sånt.
Det känns som om han tycker att det skulle vara förnedrande att gå till en terapeut, på samma sätt som han aldrig vill erkänna att han mår dåligt, ens för mig. Även på andra plan i livet är han väldigt inriktad på att uppnå status - ha de bästa utbildningarna, hög post på jobbet, fin lägenhet, schyssta kläder etc. Han vill liksom aldrig erkänna att han inte kan klara av något själv.
|