Anorexi! För mig började det när jag var 13-14 år. Började då träna och äta nyttigt, gick ner några kg och blev mer populär både bland tjejer och killar. Jag hade alltid varit den tjocka och fula av mina vänner som ingen var intresserad av och helt plötsligt blev jag "rankad" som snyggaste tjejen i skolan. Efter en tid blev gick allt till överdrift och jag gick ner från 56 till 44 kg. Då fick jag sluta träna och börja äta massor av fet mat för att gå upp i vikt. Helt fel metod och jag drabbades av hetsätning flera gånger om. Tillslut var jag uppe i 50 kg (vikten som vi kommit överens om) om jag fick börja träna igen. Däremot har mitt förhållande till mat aldrig blivt som innan igen och jag har aldrig varit nöjd i mig själv. I början levde jag i stort sett på godistuggummin och äpplen kombinerat med någon dag av hetsätning. För ett år sen slutade jag med godiset, och började äta lite bättre. Det slutade dock med att jag gick ner i vikt igen. En annan anledning var också att jag började träna styrketräning kombinerat med min konditionsträning vilket gjorde att min ämnesomsättning förändrades. Iallafall så är jag nere i träsket igen, 43 kg till mina 170 cm långa kropp- ingen vacker syn. Jag äter däremot bättre än någonsin och vill faktiskt gå upp i vikt, en vilja jag aldrig känt under mina år som anorektiker.
Änsålänge går det bättre än förväntat och jag går upp i vikt sakta men säkert på helt rätt sätt (däremot förvånad över att det går sakta gentemot den mängd mat jag äter) men är rädd för att må dåligt och inte bli frisk när jag väl gått upp i vikt.
Hur mår man bra i en normalviktig kropp?
Jag jobbar mycket med min självkänsla, går till en coach, skriver i en "jag är bra" bok, utmanar mig själv med någonting nytt varje vecka (som idag grillat hemma hos föräldrarna) och har mycket stöd från mina nära. Jag är rädd, två viljor och en väg. Vill bara fungera som vem som helst men samtidigt var den där smala tjejen.
Hur i helvete blir man fri från detta fängelse?
|