Hej ClaraB! Välkommen hit. Förstår att det är tungt på olika vis, men finns kanske samband i de olika delarna. Småbarnstiden kan vara obeskrivligt tuff och påfrestande både för en själv med den "idealbild" av den goda föräldern man kanske bär på men också för förhållandet. Även om man älskar varandra orkar man inte bekräfta eller se behoven hos partnern. MEN, man har ett ansvar att skapa tid för varandra, boka tid för att göra saker. Vet inte hur det ser ut med släktingar eller vänner som kan passa barnen medan ni bryr er om varandra. Det är jättevanligt att lusten försvinner när man är trött, sliten och man känner sig som ett mjölk eller
matmagasin där allas behov går före ens egna. Trots detta kan du välja att låta barnen börja på dagis tidigare. Kanske det är bättre att barnen får gå på dagis, du / ni hinner vila lite, göra lite saker tillsammans om möjligt.
Ibland måste man jobba för att lusten skall komma tillbaka. Man måste "träna" sig på sex igen efter barnen osv. Ibland måste man avsätta tid för smekningar och kel, för att kroppen skall få tid att vänja sig vid närheten och lust igen. Fortsätt prata men handla också. Du beskriver hur mycket du älskar din man men även att du kan fantisera om att leva med någon annan. Det är rätt naturligt i er situation. Kan känna att du har rätt höga krav på dig själv? Du behöver inte vara en perfekt mamma, fru, älskarinna,
eller villka olika roller du nu försöker leva upp till. Det jag vet är att dina somatiska symptom högst troligt är ångestrelaterade. Ångest är inte "farligt" i sig, men oerhört otäckt att leva i och med. Du KAN välja väg.
Familjerådgivning är givetvis en väg, men du kan börja själv genom att fundera på hur du tänker och vilka tankar som styr ditt handlande. Utgå från hur du vill att det skall vara och jobba mot det. Det finns inga perfekta människor, så välkommen i vår klubb med medellmåttingar.
Varma tankar. Matz M
|