Hej Tini!
Johanna är i Grekland så jag går in och svarar här.
Den här typen utav sexuellt beteende som du berättar om kan dels handla om att återupprepa sexuella kränkningar i ett försök att "ställa det tillrätta".
Det kan finnas en tanke om att man ju i den situationen idag är i kontroll på ett sätt som man inte var då, och därför så är det okej och man kan "njuta" av det (vilket man ju inte kunde under de "riktiga" övergreppen) - vilket på så vis kan vara ett sätt att dämpa smärtan i de faktiska övergreppen.
Den erfarenhet som jag har av det här är dock att då man verkligen bearbetat sina upplevelser och tagit hand om de negativa föreställningar som man antar då man blir utsatt, så försvinner det här beteendet, så till den grad att man inte tycker att det känns bra eller upphetsande med kränkande behandling.
Sedan kan det även (i de fall man utsatts som barn) blivit "inprogrammerat" i din hjärna att det är under kränkningar av det slaget som du "ska" reagera på sexuell stimuli. Mao så har din hjärna och kropp anpassat sig till de rådande förutsättningar som var då. Men återigen så handlar detta om att bearbeta och ändra på dessa föreställningar.
Jag vill poängtera att det här är en väldigt vanlig reaktion och inte alls något som du behöver skämmas för. Men mitt råd till dig skulle vara att bearbeta kränkningarna i terapi.
Om du vill få lite mer konkreta råd slå slå Johanna en signal om en vecka.
Hälsningar
Jonas Gåde
|