Citat:
Ursprungligen postat av Tini
Har aldrig haft en bra manlig förebild. jag förstår att dessa saker spelar in på hur jag nu beter mig med män. Om jag inte ens duger sexuellt så duger jag inte. Så svartvitt är det för mej. Det är de jag är bra på. Är för rädd att bli lämnad om jag släpper in nån nära inpå. Och om dom lämnar mej när dom väl vet allt, så finns de inget som gör ondare en så. Jag går sönder då. Det har hänt två gånger i mitt liv. Så ja vill inte släppa in nån annan.
|
Känns som att du beskrev mej, helt och hållet! Fast detta var saker jag inte insåg förrens jag läste ditt inlägg, kändes så "rätt" på något sätt.
Jag har själv alltid bara "spelat en roll" när det kommer till sex med män. Jag ser inte till min egen skull, att jag ska ha det skönt och njuta fullt ut, har alltid dessa krav på att prestera som du säger. Då har jag även kontroll över situationen, och jag väljer vad som ska hända. Får aldrig vad jag vill ha, då jag inte kan förmedla detta på något sätt när jag är tillsammans (förhållande) med någon. På något sätt så är det mkt lättare när man har sex med en människa som man inte har dessa band till, som man inte har några krav på sej själv till, utan man får bara "vara" som man är.
Sen kan jag samtidigt känna bitterhet över hur hela samhället är uppbyggt på sex idag. Jag vill inte vara en del av det, jag vägrar! Men alla runt omkring mej verkar dras med i denna fixering, och på det sättet så känner jag även ett utanförskap. Mitt självförtroende är det inte fel på, men min självkänsla har nog blivit ganska snedvriden... Så hur hittar man tillbaka till den?