Varfor borjar jag
ma sa daligt och kanna mig ledsen varje gang min make borjar prata om att gora saker utan mig for. Det hander inte ofta, faktiskt nastan aldrig.
Men just nu funderar han pa att ta med sin brorsa ivag till en kompis som bor i annan stad for att fa ivag sin brorsa fran sin flickvan (dom har ett valdigt oroligt forhallande). Antagligen blir det att dom ar borta under en natt for att ga ut och festa en svang. Han ar ingen san som dricker mycket, han ar over det stadiet. Jag ar absolut inte orolig over att han kommer vara otrogen eller nat sant, jag litar pa honom till 100%. Men anda kanner jag mig illa till mods. Jag vill bara kunna njuta fullt ut av att fa en ensamkvall och kunna gora vad jag vill... Ena stunden kanns det underbart att ha en tjejkvall med mig sjalv medan den andra stunden kanns det forjavligt och jag borjar
ma daligt igen. Jag har stallt mig fragan sa manga ganger varfor jag kanner mig sa har nar han vill ivag, men kommer inte pa varfor.
Han fragade om det va okej for mig och jag sa att jag sager ingenting om det ar okej eller inte eftersom det inte ar upp till mig att bestamma.
Jag vill bara ha lite rad pa vad jag kan gora for att jag ska tycka att det kanns okej.