Hej igen...
Jag var hos ex'et idag som sagt och det gick väl ganska bra... Vi pratade inte så särskilt mycket, det blev inte som jag hade tänkt... Vi bara umgicks och blev väl ganska nära till slut...
Men så fort jag kom hem så bröt helvetet löst. Jag var dum nog (ja, jag tar på mig skulden) att ifrågasätta hennes val att acceptera hennes ex (killen som jag blev dumpad för). Dom håller på och be varandra fara åt helvete ena kvällen och de ska aldrig höras av mer. Nästa dag så inser hon hur mycket hon älskar honom och saknar honom. Jag var ju dum som tåget och frågade varför hon gör såhär, varför låter hon honom dra ner henne hela tiden? Hon blev lite sur och jag kände väl att samtalet egentligen skulle ha avslutats långt innan det gjorde det... Till saken då, det kom fram ur henne att JAG STÖTTAR henne för mycket. Jag är tydligen JOBBIG ("inte ordagrant" sa hon) när jag stöttar henne. Tack för den sa jag och la på luren... Tårarna forsade och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. 4 månaders peppening och stöttning från min sida till henne bara käpp rätt åt fan?! Tack, den satt kan ju jag säga bara...
Hon skickar sms 5 minuter efter samtalet där det står "Fy fan för dig."
Där kom min uppenbarelse... Jag har blivit utnyttjad, "spottad i ansiktet" och så fort jag ifrågasätter hennes val (för hennes eget bästa!!!") då tänker jag bara på mig själv enligt henne...
Som tur är kom min brorsa upp nu och vi ska väl ta ett par öl och snacka igenom allt...
Ge mig svar, terapisnack. Jag är helt tom...
tack för allt
/e
__________________
"My number one rule is: Hope for the best, plan for the worst."
|