Varför kan jag inte släppa taget, inser att jag måste och imellanåt känns det som jag klarar det men, hela tiden finns tankar som gör att jag inte karar av att förstå att det är slut SLUT är det fel på mig eller, har panikångest när jag borde vara tvärförbannad och be henne fara och flyga, nej inte jag inge saknar henne ändå, hoppas komma på bättre tankar snart så jag kan börja må bra, gå ut ha roligt spela golf, komma igång med jobbet.
Nästan så att jag vill bli lika ego igen som jag var i vårt förhållande, som jag känner att det inte är den riktiga jag. Men jag kanske måste vara så för att kara mig vidare?
Hon sa tidigare att jag bara tänker på mig själv, och nu måste jag det! konstigt.
__________________
Vaknat (och nu träffar hon en ny)
|