Terapisnack - Visa ett inlägg

Guppypuppy · 2008-05-09, 17:02

Hej Vaknat!

Jag befinner mej i ungefär samma situation som dej men jag är tjej. Min "sambo" och jag har varit tillsammans i 8 år, förlovade i 3, köpte hus för 1 år sen. I förra veckan när vi lagt oss sa han att han inte hade mått bra under en tid, han visste inte om det berodde på vårt förhållande eller hans jobb. Han jobbar inom flyget och är borta upp till 5 dagar per vecka. Han är stationerad på annan ort och måste själv stå för resor dit och hem. Detta flackande, oregelbundna arbetstider har gjort att vi liksom aldrig kommer varann riktigt nära. Eller det är väl en av orsakerna.

Den andra är att han tröttnat på mitt beteende. Jag är rätt osäker på mej själv, visar sej bla genom att jag har lite telefonskräck, tycker det är otroligt jobbigt att gå in till grannen och låna socker, lika jobbigt är det att fråga den andra grannen om de kan passa vår hund en stund osv. Är alltid så negativ till allt, och detta vet jag kommer från min mamma för hon är precis lika dan.

Jag har också väldigt svårt att koppla av i sängen, pratar om annat, vilket leder till att sexet blir kass. Han blir lessen för att han inte kan tillfredställa mej mm mm. Jag blir så himla arg på mej själv för detta.

Efter att ha varit borta igen i några dagar kom han hem i tisdags och sa att han bestämt sej för att han skulle flytta. Vi pratade och grät och grät och pratade men han hade bestämt sej.

Det hemskaste är att vi tycker om varann, trivs jättebra ihop, reser mycket och gillar samma saker. Visst har mina känslor för honom svalanat under åren men jag har trots allt en kärlek till honom som gör att jag vill iallafall försöka reda ut våra (mina) problem. Jag tog upp detta med honom och föreslog att vi skulle gå och träffa någon men han vill inte. Han säger att han tröttnat och det gått så långt att han inte vill.

Detta gör mej så lessen. Varför väntade han tills det var försent?? Jag tycker inte heller att vi haft det bästa förhållandet, inte det roligaste alltid heller. Men just det att han inte vill försöka. Jag har bestämt mej för att gå i terapi, har kontaktat en coach på comunicera idag och satt upp en tid. Detta gör jag för min skull!! Men jag hoppas att vi ska kunna hitta tillbaka till varann, han är den bäste!

Fy attan vad livet kan ändras på en sekund...

2008-05-09, 17:02	#71 (permalink)
Guppypuppy Junior Member Nykomling Reg.datum: May 2008 Inlägg: 9 Krediter: 64	Känner igen mej Hej Vaknat! Jag befinner mej i ungefär samma situation som dej men jag är tjej. Min "sambo" och jag har varit tillsammans i 8 år, förlovade i 3, köpte hus för 1 år sen. I förra veckan när vi lagt oss sa han att han inte hade mått bra under en tid, han visste inte om det berodde på vårt förhållande eller hans jobb. Han jobbar inom flyget och är borta upp till 5 dagar per vecka. Han är stationerad på annan ort och måste själv stå för resor dit och hem. Detta flackande, oregelbundna arbetstider har gjort att vi liksom aldrig kommer varann riktigt nära. Eller det är väl en av orsakerna. Den andra är att han tröttnat på mitt beteende. Jag är rätt osäker på mej själv, visar sej bla genom att jag har lite telefonskräck, tycker det är otroligt jobbigt att gå in till grannen och låna socker, lika jobbigt är det att fråga den andra grannen om de kan passa vår hund en stund osv. Är alltid så negativ till allt, och detta vet jag kommer från min mamma för hon är precis lika dan. Jag har också väldigt svårt att koppla av i sängen, pratar om annat, vilket leder till att sexet blir kass. Han blir lessen för att han inte kan tillfredställa mej mm mm. Jag blir så himla arg på mej själv för detta. Efter att ha varit borta igen i några dagar kom han hem i tisdags och sa att han bestämt sej för att han skulle flytta. Vi pratade och grät och grät och pratade men han hade bestämt sej. Det hemskaste är att vi tycker om varann, trivs jättebra ihop, reser mycket och gillar samma saker. Visst har mina känslor för honom svalanat under åren men jag har trots allt en kärlek till honom som gör att jag vill iallafall försöka reda ut våra (mina) problem. Jag tog upp detta med honom och föreslog att vi skulle gå och träffa någon men han vill inte. Han säger att han tröttnat och det gått så långt att han inte vill. Detta gör mej så lessen. Varför väntade han tills det var försent?? Jag tycker inte heller att vi haft det bästa förhållandet, inte det roligaste alltid heller. Men just det att han inte vill försöka. Jag har bestämt mej för att gå i terapi, har kontaktat en coach på comunicera idag och satt upp en tid. Detta gör jag för min skull!! Men jag hoppas att vi ska kunna hitta tillbaka till varann, han är den bäste! Fy attan vad livet kan ändras på en sekund...