Hm, känns som du svarade på något helt annat där. Eller menar du att du inte har några vänner för att du blev våldtagen?
Jag kan köpa om du efter våldtäkten blev inåtvänd, är det DET du menar?
Jag har kikat lite snabbt på dig, din sida och dina inlägg. Våldtäkt är förstås i sig ett jävla trauma och något man inte kan skaka av sig.
Men jag tror du identifierar dig lite för mycket med denna händelsen. Den börjar bli en del av din livsstil. Vet själv hur förföriskt det kan vara att klamra sig fast vid något så starkt. Men om jag får amatörpsykologisera, så tror jag nyckeln till ditt välmående är att släppa det.
Säger inte att det är något lätt, men försök att inte blanda in det i allting i ditt liv. Om jag hade frågat dig vilket ditt favoritgodis varit, så hade du nog svarat "Jag blev våldtagen". Förstår du?
Jag kan verkligen sympatisera mig, och god knows att du inte gjort något fel såklart. Och jag begär inte att du ska kunna överge händelsen på en dag eller helt och fullt. Bara försök att stänga ute den från saker i ditt liv som inte har med den att göra.
Du kan säkert bli uppskattad för den du är eller den du gör av både tjejer och killar, om du bara vågar dig ut. Tror du inte det?
Du har ju mycket konstnärligt inom dig av det lilla jag såg. Försök ta till vara på det.
|