förlorat allt
Hur blir livet efter en sådan här katastrof
En enorm ensamhet
som känns som en evighet
längtar så efter någon sorts frid
Kan man någonsin bli fri
ifrån dessa mardrömmar
där åsikter ekar och fönekar
det du blivit utsatt för
för någonstans står man på någons tår
Men hur ska något kunna bli rätt
när igen erkänner min rätt
min rätt att vara arg och lessen
kanske de kan minska pressen
pressen på mig själv att alltid vara perfekt
ibland hatar jag verkligen att vara defekt
defekt som en trasig leksak
som dom lekte sönder
inom mig växer mitt självhat
ingenting är självklart
små små saker blir stora som berg
önskar så att bli acceperad för den jag är
med bagage och allt
men ibland känns det bara kallt
kallt när jag försöker sträcka fram handen
bemötandet ifrån mig som förlorat allt
finns det hopp finns det liv
men kan vara ett jättestort kliv
|