Känner du redan från början att hon känns helt fel för dig så har du rätten att säga ifrån om att du vill ha någon annan att prata med. Det är du som har varit med om många fruktansvärda och jobbiga saker och du finns inte till där för personalen utan de ska finnas till där för dig.
Sen när det gäller din fråga om hur man reagerar på sånt som man får höra som personal. Jag är både personal och jag har själv råkat ut för jobbiga saker. Tror faktiskt inte jag är den ända som gjort det. Jag skulle inte reagera med avsmak på dig som person, utan med avsmak på hur någon annan kan göra en människa så illa. Och jag tror verkligen inte jag pratar bara för mig själv.
Sedan så kanske du pratar om att du själv känt och gjort saker som du säkerligen skäms för, men vi människor gör sådana saker när vi blir utsatta för stark psykisk stress/press. (t.ex. så är det nog så stressande att ha blivit utsatt för våldtäkt, att ha bordeline gör också att livet kan te sig lite för svårt ibland) Det är inget konstigt i det egentligen och inget du ska känna att någon annan känner avsmak inför.
Samtidigt ska man inte hyckla och säga att alla människor som arbetar med vård/psykiatri är professionella och medkännande människor. Men du ska veta att då ligger problemet hos dem och
inte hos dig. Du har som sagt rätt att be om att någon annan ska hjälpa dig.
Tycker inte du är allmänt störd för att du hellre vill prata med en man, det finns olika anledningar till att man ibland vill prata antingen den ena eller den andra. Ibland har jag föredragit att prata med män och helt ratat kvinnor och ibland har det varit tvärtom. Handlar också till stor del om den där personkemin
När du väl börjat prata med någon som du känner dig trygg med så tycker jag du ta ska ta upp dina tankar runt att du känner att du inte har något bra skyddsnät runt dig som kan fånga dig om det blir för jobbigt. Tillsammans så kanske ni kan komma på någon bra lösning.
Hoppas mitt långa svar hjälpte något.
//Ophelia