Klomiprahmin
Hej
Jag har ätit 50 mg klomiprahmin under ca 20 år av mitt liv för att motverka panikångest och tvångstankar. Det har fungerat rätt bra - jag har haft mina dippar men vem påstod att livet är enkelt...
Hur som helst har jag fungerat. Ödet gillar att spela mig spratt - jag har svårt att hinna med i alla tvära kast och för ca två år sedan bröt jag upp från ett långvarigt förhållande, träffade en man och flyttade till en helt ny tillvaro 25 mil från min hemstad - och snabbt gick det.
Jag hade länge funderat över att jag åt medicin och ville testa att sluta med den. Jag trappade ner sakta men utan läkarhjälp. Nu har jag varit medecinfri ca 8 månader. Något jag inte inte hade en aning om var att klomiprahmin kan ha en bra inverkan på magen om man som jag har känslig mage eller IBS som det kallas. Jag förstod inte varför jag hade så ont i magen så fort jag åt något men hittade information om att det kunde bero på att jag slutat med medicinen. Jag beställde tid hos en vanlig läkare och han skrev gladligen ut klomiprahim och sa åt mig att börja med 25 mg/dygn. Eftersom jag ätit medicinen i så många år förut började jag efter viss tvekan äta det läkaren rått mig till. Efter bara några dagar mådde jag fruktansvärt dåligt, blev rädd för allt, hade krafitga ångestattacker och tänkte att jag inte klarade mer utan nu var självmord enda utvägen. Ringde till psykakuten och fick rådet att inte ta medicinen en dag - slutade helt igen.
Nu mår jag uruselt, har all symptom på depression och dessutom ont i magen - jag känner mig helt slut. Har hört talats om en annan medicin, effexor som tydligen ska vara bra men läste listan över biverkningar och blev avskräckt.
Har varit på väg till den traditionella psykvården men vågar inte riktigt - är rädd för att jag bara ska få piller och ingen egentlig hjälp. Har klarat av mitt jobb på något underligt sätt och det är ödets ironi att jag sitter i en sjukhusväxel och känner mig mer hjälplös än någonsin.
Hittade info om comunicera på eniro och i eftermiddag ringde jag och fick en tid nästa vecka - men vad gör jag tills dess? Kan jag vara så fräck att jag sjukskriver mig? Jag fungerar inte på jobbet - är defintivt inte den telefonist som jag skulle vilja möta i sjukvården. Jag jobbar 3-skift och det i sig sliter, men det som skrämmer mig är det ansvar jag har på nätterna när det kommer medicinska larm - tänk om jag klickar, tänk om jag gör fel, tänk om jag har en ångestattack när det händer. Kan jag sjukskriva mig med motiveringen att jag är en säkerhetsrisk pga av hur jag mår?
Kan jag vara ärlig, ringa min chef och säga som det är eller ska jag skylla på maginfluensa istället?
Ska jag börja med Klomiprahim igen - törs jag det?
|