Pumper

Ska försöka fatta mig så kort som möjligt, men vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag testar. Orkar inte gå in på detaljer o för djupt men jag försöker ge en bild av vad jag vill få fram.

Jag är nu 20 år, tog studenten för ett år sedan. GYmnasiet var för mig hemskt, mådde aldrig riktigt bra och var på väg att ta lvet av mig ett par gånger typ. Sökte aldrig riktigt hjälp förrän en lärare frågade mig hur det var och erbjöd mig sin hjälp.


Gick av någon anledning tillbaka i tiden, läste gamla dagböcker och letade i minnet, och förstod då typ att jag redan när jag var 8 år började gå ner i en spiral.

Kom i alla fall i kontakt med kurator på hösten 3e året på gymnasiet, som skickade mig till psykolog efter ett tag. Fick aldrig någon diagnos eller liknande men pratade i alla fall av mig lite. Ansåg sedan att jag mådde bra. Vilket jag inte skulle gjort kanske.

Min nuvarande chef ha jag kunnat prata lite med och hon har förstått att jag inte mår riktigt bra. Hon körde mig till sin läkare som är duktig på det psykiska så att säga. Efter ett kort samtal skrev han ut atarax och gav mig tips att gå till en välkänd kognitiv terapeut, visst hon e jättebra kanske men jag har dock inte råd att betala 500 spänn för att snacka med henne en timme. Och dessutom, de där tabletterna hjälper inte alls. de verkar som jag förstår lugnande och är mot ångest, men de hjälper inte mot mina tårar, tankar, min hopplöshet. Vad ska jag göra...?