Hej!
Det finns inga bovar i din historia, det är nog viktigt att påpeka.
Jag kan tycka att det var fel av dig att "tvinga" din fru att avbryta kontakten med killen. Många av oss har behov som en partner inte kan uppfylla. Ibland sex, ibland genom prat.
Det är klassiskt att en partner är svartsjuk och vill förbjuda den andra hälften att träffa någon. Jag vet inte hur många tjejkompisar jag haft där killen förr eller senare blivit besvärad av min närvaro, och beordrat tjejen att avsluta kontakten. Detta gör hon alltid lika motvilligt (något bittert kan jag tycka, eftersom man känner sig som en ständig silvermedaljör...) eftersom hon vill behålla partnern.
Så - då är allt frid och fröjd, nu när det tredje hjulet är bortskruvat? Knappast. Tjejens behov kvarstår ju. Hon är nu ännu mer otillfredställd.
Det spelar ingen roll att DU tror att DU också kan hjälpa henne med biten som den här killen kunde. Det kan bara din fru bestämma. Du kan vara världens bästa man for all I know, men även om du är det så kan det alltid vara områden där du helt enkelt inte är rätt man för jobbet. Det spelar liksom ingen roll om en jockey är Dr Doolittle om han väger 120 kilo
Med facit i hand tror jag inte du skulle särat på honom och din fru. Men gjort är gjort. Vad du kan göra nu för egen del är att acceptera vad du kallar för din frus "mentala otrohet". Hon har förstås inte gjort något fel alls, detta vet du kanske också.
Vi kan aldrig kontrollera våra tankar till 100 %. Lika lite som du slutar tända på en uppsättning schysta tuttar för att du blir ihop med någon, lika lite kan ens partner alltid vara 100 % trogen i tanken. Du måste tänka på hennes "otrohet" som något lika oundvikligt som deklaration eller dålig andedräkt på morgonen. Det är du som har problemet, inte hon. Men som jag skrev i början, det gör dig absolut inte till en bad guy på något sätt.
Lycka till!