Hej både Chuckiecharles och Christina!
Först vill jag tacka för era vänliga ord! Jag blir jätte glad och det värmer naturligtvis jätte mycket!
Mitt citat innebär lite mer konkret att mina föräldrar hade själva fått en ganska hård uppväxt. Genom den, hade de lärt sig att vara hårda mot sig själva och de hade själva en ganska stor känslighet för "dåligt samvete". I och med att de själva var så känsliga för det, hade de också ett större behov av att försvara sig mot det. Försvaret stod alltså oftast inte i proportion till vad som skett. För att de själva skulle slippa det de själva mådde så dåligt av, sökte de omedvetet efter någon som kunde bära deras smärta. Den personen blev jag. Kanske blev det så pga att jag var en känslig tjej med empati som inte ville annat än att mina föräldrar skulle må bra. Många är de mardrömmar jag haft om när min pappa exempelvis "splittade" och mådde dåligt, hur folk övergav honom eller min mamma och jag var den enda som brydde mig. Jag fick alltså rollen som ansvarstagare för min familjs känslor. Jag skulle kunna berätta ännu mer om det här för det är mycket mer invecklat än så här, men i det stora hela så kan man nog säga att det var så här....
Introvert Borderlineproblematik är när man straffar sig själv för allt som sker. Alla med Borderline (mer eller mindre) har ett självförrakt som heter duga. Men vissa inåtagerar mer än andra och tar på sig ansvaret för alla andras problem inklusive sina egna. Så fungerade jag, vilket bidrog till att jag hade noll försvar och noll självrespekt.
Ta hand om er!
Kram!