Det låter som ett väldigt typiskt "jag vill må dåligt så att folk tycker synd om mig"-syndrom. Jag har varit i nästan exakt din situation med ett ex. Hennes humör gick upp och ner och när hon var nere gjorde hon allt för att trycka ner sig själv och jag gjorde allt för att stötta henne och säga hur bra allt skulle bli osv osv. Inget jag sa spelade någon roll, hon hade redan bestämt sig för hur hon ville må och var bara beroende av min input. Jag mådde så otroligt dåligt av det här tills jag en dag var tvungen att sluta tala med henne för hon tryckte ner mig så mycket, hon belastade mig något outhärdligt.
En tid senare fick hon en ny pojkvän och började må bättre och nu är allt bra igen. Men det var rätt av mig att klippa banden just då, och det är även rätt av dig att skapa distans till ditt ex. Vad ger henne rätt att dra ner dig i fördärvet bara för att hon känner ett behov av inte hjälp, inte stöttning, utan bara att få föra över sina problem på andra?
|