Till : en_rädd_tjej
Jag har vart utsatt för sexuella övergrepp och haft en väldigt jobbig uppväxt .
Hoppas att du tar dig ork och mod att finna en bra terapeut därför att det går att lägga detta bakom sig .
Det viktigaste verktyget jag haft med mig på ”resan” är min vilja att gå vidare , den verkar du också ha.
Minnes bilder går nog inte att ta bort om man inte förtränger det som hänt -däremot ångesten , rädslan, paniken går att få bort .Vilket innebär att man kan minnas utan må dåligt .Saker /situationer /berörningar triggar inte längre .
För mig har det vart en kamp som säger att jag är så mycket mer än den lilla flickan som man var dum mot.
Det finns mycket som är bra i livet att hämta och uppleva .
Är jag som har makten och bestämmer över mitt liv och min kropp .
Jag har också fått bearbeta sorgen att den som utsatte mig för övergrepp var en person som jag också tyckte om , han var dum och snäll vilket var enormt förvirrade för ett barn .
Fått lära mig att lita på mina känslor och förminskar inte mig själv längre.
Sorgen över att ingen förstod eller ville se.
Det är inte lätt att gå i terapi, nog en av de svåraste saker jag gjort, att våga rota i det som vart och våga möta mina känslor och min familj .
Med det jag vill ha sagt är att …. terapin var värt alla känslor och sorg som dök upp...därför det blev bättre .
Du har tagit ett stort steg att våga skriva om det , har brutit tystnaden och Du får prata om det , inget att vara rädd eller skämmas för , DU har inte gjort något fel .
|