koru

Om mitt liv ska vara som det hittills varit och jag är 32 då vet jag inte om jag vill mera. Jag är aldrig lycklig och kan inte känna lycka överhuvud taget! allt jag känner är likgiltighet och rädsla! Jag var riktigt nere för tre år sedan ungefär och fick då komma till "psykdoktorn" som glatt skrev ut citalopram till mig. ingen terapi eller kurator. det hjälpte i den mån att svackorna blev jämnare men att få känna glädje fanns ju ändå inte. Jag är så jävla trött. Jag är så trött på att inte känna! jag är trött på att vara så ensam hela tiden. (inga vänner att tala på och det förstår jag, vem fan vill vara med mig som är så trist och tråkig hela tiden fast jag blivit bra på att ljuga och låtsas)
jag vet att mina besvär är mens-styrda då veckan efter mens är relativt bra och jag känner mig ganska ok. Kan tom ta viktiga beslut den veckan.
jag flyttar hela tiden. byter lägenhet varje år minst i tron att jag ska må bättre men det är ju samma. i mina riktigt dåliga perioder rensar jag ut och städar att jag knappt har några grejer kvar.
jag har börjat nu att inte vilja gå ut heller. ljuger igen och säger att jag ska någonstans men sitter ensam hemma i soffan varje helg.
jag vill leva, tror jag, men inte såhär. ska det vara såhär hela mitt liv då är det inget liv och då hoppar jag av.
vad ska jag göra??????