Citat:
Ursprungligen postat av Taniya Lundström
Hej!
Bra att du tog steget & vågar berätta, hur du mår. Starkt gjort av dig, tycker jag. Ibland kan det vara svårt att förmedla, att man egentligen behöver trygghet istället för sex. Vilket kan få förödande konsekvenser. Att gå & grubbla, är inte så bra. Det brukar oftast försöra, mer än vad det gör nytta. Men det är lättare sagt än gjort, att kunna styra sina tankar.
Varför är du orolig att killen som du mailar till, skall tycka att du är konstig? Har någon tidigare sagt till dig, att de tycker att du är konstig?
Sköt om dig!
Taniya
|
För att jag inte är sådär normal. Att jag är inåtvänd och lättsårad och tyst och rädd för allt som är nytt.
Om jag ska se det på de personer jag lärt känna det här året så nej, dom har väll inte sagt att jag är konstig.
Mer att jag är unik.
Men jag känner mig totalt värdelös om vi skulle fika och sitta där och jag inte får fram ett ord.
Det gör mig så upprörd att jag skulle kunna börja gråta - det är väll ändå att vara konstig?
Vi pratade i telefon förra veckan och det låste sig. Han kändes så fin och öppen och ärlig och så.
Men jag jag bara, jag vet inte vad jag gjorde. Han blandade ord om att det var okej att jag inte sa något till att "snälla säg något".
Han sa att jag var tyst, ett tiotal gånger att jag pratade tyst och var tyst. Det gjorde så ont, jag vet att jag är tyst. Alla har alltid kommenterat det och visst det är sanningen men det gör mig så upprörd. Men det ger inte mig något när han säger att jag är tyst.
För då får jag total ångest och har lust att slå mig själv för att jag är så värdelös som inte säger något.
Många undrar nog varför vi ens pratar i telefon när det blir så.
Men jag vill ju lära känna honom, jag vet att det går.
-höstvind