Hej,
Det är inte lätt att inleda förhållanden när man har "psykiska problem" som gör att man inte riktigt passar in i samhällets ideal och normer.
Men att därför lägga ner alla planer på att någonsin träffa någon, är ett i mitt tycke drastiskt drag.
Du är 29. Inte 75. Det finns fortfarande tid för dig att utvecklas och kunna fungera i ett förhållande. Exakt vad ditt problem när det gäller kvinnor är, framkommer inte riktigt i det du skriver. Finns gör de, med all säkerhet.
Är ingen intresserad av att träffa dig?
Undviker du att träffa kvinnor?
Uppstår problem när du väl träffar kvinnor?
Fördelar med att vända ryggen åt kärleken... Hmm, ja, jag har aldrig varit någon romantiker, så mitt tips baserar sig snarare på egna erfarenheter än ideal om kärlek och romantik... Och den erfarenheter är att man fortfarande kan utvecklas. Ganska rejält dessutom.
Du behöver inte ha ett ideal om den ultimata kärleken, men du behöver inte heller flytta ut i en grotta och leva eremitlivet.
Tjejer träffar man överallt. Träffa kompatibla tjejer (för det är trots allt så, att man inte kan få vemsomhelst..) gör man främst på fritidsaktiviteter (där liknande personligheter ofta möts) osv. Forum på internet, om problem och specifika (och lite udda) intressen har också blivit ett populärt ställe att träffa kompatibla partners.
När jag var 20 funderade jag som du på att bli eremit (eller rättare sagt, buddhistmunk). Idag förstår jag att det var ångesten som pratade och jag är glad att jag inte lyssnade på den.
Mvh
__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.
Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.
|