Josie

Hej!

För ca 4-5 år sen var jag med om en jobbig grej, som jag inte riktigt har kommit över ännu. Jag var 14-15 år då, och det hände regelbundet och den som utsatte mig för det var en som stod mig nära.
Efter det började jag må dåligt och gå hos psykolog, dock vet jag inte om det enbart var pågrund utav detta som jag började må dåligt eller om det ens berodde på det. Dock var det för min psykolog som jag berättade om detta först. Hon fick mig sen att berätta för mina föräldrar.
Jag har aldrig känt att någon trott på mig. Mina föräldrar tog tag i det, och jag fick hjälp efter detta. Men en gång hörde jag när mina föräldrar pratade om det här med någon, och jag hörde på dom att dom trodde jag hittat på det. Det sårade mig väldigt mycket.
Allt blev väldigt jobbigt, och trots att övergreppen slutade så önskade jag ibland att jag aldrig sagt något. Dock förlät jag personen ifråga, eftersom jag aldrig skulle kunna komma ifrån honom och det skulle bli jobbigt att gå och hata honom. Men det kändes som om mitt förlåtande fick alla att konstatera att allt bara var en lögn.
Det har nu gått många år, jag är fri från depressionen och mår bra nu, och min relation till personen ifråga är bra.
Men även om jag förlåtit honom så har jag inte kommit över det helt. Och jag vet inte hur jag ska kunna göra det. Jag vill absolut inte prata om det, för jag har bestämt mig för att aldrig mer prata om det med någon eftersom jag har lämnat det bakom mig och att prata om det skulle bara göra allt jobbigt igen.

Vad ska jag göra?