Hej madde255!
Jag känner igen mig mycket väl i vad du skrivet. Jag brottas själv med PTSD varje dag och det är svårt när det känns som om ingen förstår vad man går igenom. Att det kan komma när som helst och hur som helst, trots att det är det sista som man vill.
PTSD är inget som syns på utsidan att man lider av, men om folk ändå kunde få uppleva vad som händer på insidan av en själv, vad man måste gå igenom och tampas med, undra om de skulle förstå bättre då?
Jag känner också ofta att jag kämpar och kämpar men att mitt såklallade "mål" är utom räckhåll och att det då känns som om man bara kämpar för kämpandets skull. Det tär på ens krafter och är jobbigt att brottas med.
Du är inte ensam om att känna som du känner. Och antar att det är såkallat normalt att känna såhär. Men ge inte upp. Någongång är det din tur att få börja leva igen och även min tur, men när det är kan man inte veta, man får leva på hoppet om att turen hamnar på ens sida snart.
Ta hand om dig!
Kram //Lojsen
__________________
Det är den som går vilse som finner nya vägar.
|