Har blivit värre med tiden.
Nu gjorde tjejen slut också.
Ännu en sak på berget..
Känns nästan som om man "förlorat sig själv" nästan som om det inte är en själv som tänker.
Ibland så vet jag inte om jag andas in eller ut, tugga och svälja börjar också kännas mysko...
Fick en hjärnscan nu, får se om det är något lurt på g.
Har kommit över det lite, och försöker leva ändå, fast det är svårt.
Om man inte kunde tänka skulla jag ju inte sitta här och skriva/söka hjälp.
Andningen är fortfarande konstig.
Känner inte riktigt igen mig själv.
Ont i huvudet.
Över 80 i vilopuls (mellan 80 och 100), hadde 55-60 innan December.
Tidsuppfattningen är helsvängd, kan inte riktigt skilja på igår och i förrgår.
Minnet är konstigt, liksom, jättebra minne lång tillbaks, men närminnet är nästan icke existerande.
Och så har jag inte sovit mer än 4-5 timmar på jag vet inte hur länge...
Håller jag på att bli galen eller ngt?
Tycker det värkar som om min hjärna håller på att dö.
Speciellt eftersom "jag" uppfattningen är helt veck.
Vet att man en gång måste dö, men jag vill väldigt gärna leva ett par decennier till.
Och helst skulle jag vela veta vem jag är också, heh.
Jaja, ska försöka ta mig en lur...
Tackar för svar.
