Jag tror att du måste acceptera det som har hänt och inte slåss emot det. Förstår att det är skamfyllt att tänka på det men det är ju inte den personen du är idag! Har djup respekt för dig att du tagit dig såhär långt och blivit som en ny person nästan, som det låter. Tror att det kan hjälpa att berätta om det bara för att få det ur sig. Men jag tycker att du skall fundera på ditt egna sätt att berätta det. Kanske kan du skriva ned dem för dig själv först och berätta sedan (förstöra kopiorna om du vill). Eller kanske lämna kopiorna till psykologen, så vet den ju redan och ni kan prata om det.
Att slåss emot sig själv tror jag är en förlorande kamp, eller iaf en kamp som bara kräver en massa kraft i från en enda person och det är du. Samtidigt som du kommer att vinna, dock med massa kraft förlorad. Om du kan förena de olika sidorna av dig, acceptera dem, så kan du gå vidare. Detta innebär ju inte på något vis att dessa gamla sidor av dig är starkare och mer du än den personen du är idag. De bara är där liksom, "förenas med din skugga".
Jag skall inte förringa din känsla inför detta. Men är inte lite pinsamheter ett förhållandevis litet pris att betala för att må så mycket bättre inom dig själv i din vardag idag?
Hoppas detta hjälpt dig något. Väl mött
|