Terapisnack - Visa ett inlägg

pluttan73 · 2008-04-28, 21:37

Hej!

Jag går i terapi sedan några månader tillbaka. Det terapin från början handlade om har övergått i annat. Jag har antagligen börjat "öppna dörrar" i samband med terapin.

Jag har levt väldigt destruktivt under flera år av mitt liv. Jag utsatte mig för upprepade sk one-night-stands. Dessa framkallade en oerhörd ångest och skam hos mig. Mycket beroende på att jag gick med på saker som jag inte egentligen ville.. Man skulle kunna säga att jag underkastade mig.

Jag är numera gift och har en bra sexuell relation med min man. Men nu har minnena "sprungit ifatt mig", kan man säga. Jag har inte tänkt på den här perioden i mitt liv på väldigt länge. Och nu kommer allt tillbaka igen...
Det känns jobbigt att prata om det. Men jag gissar att jag borde ta tag i det och börja berätta.. Men det är så motigt! Jag vill ju inte kännas vid dessa år av mitt liv. Är det någon som känner igen sig?

Jag tycker det känns pinsamt att berätta om dessa obehagliga sexuella händelser för min psykolog. Jag känner att jag skäms för det jag gjorde under dessa år. Hur kommer jag över det?

2008-04-28, 21:37	#1 (permalink)
pluttan73 Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Apr 2008 Inlägg: 28 Krediter: 105	Destruktiva sexuella relationer Hej! Jag går i terapi sedan några månader tillbaka. Det terapin från början handlade om har övergått i annat. Jag har antagligen börjat "öppna dörrar" i samband med terapin. Jag har levt väldigt destruktivt under flera år av mitt liv. Jag utsatte mig för upprepade sk one-night-stands. Dessa framkallade en oerhörd ångest och skam hos mig. Mycket beroende på att jag gick med på saker som jag inte egentligen ville.. Man skulle kunna säga att jag underkastade mig. Jag är numera gift och har en bra sexuell relation med min man. Men nu har minnena "sprungit ifatt mig", kan man säga. Jag har inte tänkt på den här perioden i mitt liv på väldigt länge. Och nu kommer allt tillbaka igen... Det känns jobbigt att prata om det. Men jag gissar att jag borde ta tag i det och börja berätta.. Men det är så motigt! Jag vill ju inte kännas vid dessa år av mitt liv. Är det någon som känner igen sig? Jag tycker det känns pinsamt att berätta om dessa obehagliga sexuella händelser för min psykolog. Jag känner att jag skäms för det jag gjorde under dessa år. Hur kommer jag över det?