haraldgirl

Jag håller med Dopa minen om det där med oskulden. Ibland får man själv välja lite vad som ska räknas som vad i ens minnen. Jag menar inte att man ska förtränga saker som man kanske inte önskar hänt men man kanske kan tänka "Ja, men det var ju det där, det räknas ju inte...", utan att man kanske räknar det som gör en mer hel som människa istället för att älta destruktiva saker som hänt. Det fungerar att tänka så ibland. Vet inte om du förstår hur jag tänker...?

I alla fall förstår jag att det är svårt att tänka så nu. Det är lättare att tänka så när man är starkare och står lite stadigare.

Har du själv några tankar på vad som skulle kunna göra att du kände dig lite bättre (förutom det uppenbara, att det aldrig hänt)?

Tänker du mycket på det som hänt? Jag menar, tänker du på det hela tiden utan några avbrott, utan någon slags paus?

(Säg till om jag skriver något helt vrickat som du blir arg (eller sårad) över. =) )

__________________