Hej igen. Hur är det med dig?
Citat:
|
Det känns som en mardröm. Jag kan prata om det som om jag pratar om vädret... Jag tror inte riktigt att jag har förstått...
|
Så här var det för min vän med, hon kunde berätta om det helt kallt för att längre fram gråta samtidigt som hon var arg. Tänker mig att du just nu, precis som du säger, inte kan förstå vad som hänt, att det är väldigt orealistiskt. Förhoppningsvis kommer du vidare och kan bli både arg och gråta! Och det kommer alldeles säkert att kännas för jävligt men det är på rätt väg. Du får självklart själv välja hur du vill göra med anmälan och allt det där, tänk bara på vad som skulle kännas bra för dig nu och i framtiden. Jag menar om du tänker dig framåt i tiden, hur tror du att du skulle resonera om det hela då? Kan du inte be någon göra anmälan åt dig, ringa det där samtalet?
Många varma kramar