Gränskänsla

Först och främst måste jag bara säga tack för att ni hjälper mig. Det betyder oändligt mycket.

Det finns många aspekter i det där med att anmäla, jag vet att jag har oddsen emot mig. Att förlora i rätten vet jag inte om jag skulle orka efter allt.

Hon som mötte mig på ungdomsmottagningen försökte verkligen få mig att göra en undersökning, men jag vägrade pga att ingen skulle få röra mig. Jag har en terapeut sedan drygt ett halvår och jag antar att vi kommer prata en hel del om det här, jag mailade henne precis det jag skrev i första inlägget, för att precis berätta vad som hänt. Det är lättare att skriva ner det än att säga det.

Hela allt det här känns så sjukt. Innan det här var jag oskuld. Han tog min oskuld med en våldtäkt. Allt känns så overkligt. Det känns som en mardröm. Jag kan prata om det som om jag pratar om vädret... Jag tror inte riktigt att jag har förstått...

__________________