naaw

Jag kan dra lite om mitt liv i korthet: från det att jag var 2 år har jag varit snygg och alla killar har velat ha mig (mest äldre då, 2åringarna sa nog inte så mycket) och det är det enda jag fått höra, beröm för jag sett ut men inte ett ord om hur jag var.

På dagis sprang killarna efter mig fast tjerna skulle jaga dom när vi lekte "pussgurka" och när killar kom ner från skolan för att skjuta basketstraffar och jag tittade på bestämde dom att om man träffade fick man en puss av mig. Min morfar och andra äldre släktingar ville gärna att jag skulle sitta i deras knä och tog ibland på mig så att det kändes obehagligt fast jag inte riktigt förstod varför.

När jag började skolan blev jag tillsammans med en kille som gick i 6an men egentligen skulle ha gått i 7an, han var alltså 13 och jag 7. Efter att tag dumpade jag honom och skaffade en ny pojkvän som stängde in sig med mig i en lekstuga medans hans kompisar tittade på genom ett fönster och skrek vad han skulle göra med mig. Ofta på rasterna band en pojke fast mig i ett träd, tog på mig och sa snuskiga saker. Jag berättade inte om det för någon för då skulle jag tydligen få stryk.

När jag var 11 år blev jag våldtagen för första gången. Jag och mina kusiner spelade strippoker i deras stuga men efter ett tag försvann de andra flickorna och det var bara jag och 2 killar kvar. De tog fast mig när jag försökte gå ut ur rummet och efteråt frågade min storasyster vad vi egentligen höll på med där inne (hon hade hört att jag skrek) jag blev arg och sprang upp i skogen och grät.

Efter det här, plus det andra som hänt (som tonåring har jag blivit våldtagen 4 gånger till), har jag inte kunnat säga nej till någon. Jag tror att min kropp är allmän egendom och att den som vill ha den ska få den (annars tas den på ett mycket obehagligare sätt). Jag hatar mig själv och sättet jag beter mig på men kan inte sluta.

Jag har alltid 4-6 sexpartners samtidigt och får en massa ångest så fort jag legat med någon av dom. Jag tänker att jag ska må bättre om jag får lite bekräftelse och det enda jag vet att jag kan få bekräftelse för är hur jag knullar och hur jag ser ut.

Jag har varit deprimerad och velat dö sedan jag började 2an och sprungit hos olika paykologer sedan 5an men ingenting har fungerat. Jag vill fortfarande dö.

Jag förstår rent logiskt att det inte är mitt fel men jag kan inte bli av med känslan av att jag gjort allt man inte ska göra och inte borde få finnas, jag har inte skrikit tillräckligt högt. Hur många jag än pratar med hjälper ingenting och vad folk än säger ser jag ändå inte att jag har något som helst värde.

(Idag läste jag en grej i en bok som jag tror är sann "Den som inte känner sig värdefull har ingenting att ge".) Jag vill verkligen kunna ge någonting och jag vill bli en kul person att ha omkring sig, nu är alla bara less på mitt sällskap och mitt deppiga sätt och jag förstår dom. Det gör ju dessutom att jag mår sämre och tänker att ingen tycker om mig.

Hur ska jag kunna tycka om mig själv?
Fan, hur ska jag någonsin må bra? Jag minns inte ens hur det känns...