Hej skymninsgljus!
Ja,efter chocken hade lagt sig efter mitt läkarbesök så insåg jag ju att det nog var bra att det kom fram ändå. Speciellt när jag faktiskt känner mig ganska redo, och själv är trött på mitt beteende. Det svåra kommer ju vara att berätta om det bara, att själv säga det, att erkänna att man gjort något som man vet är så fel, att behöva stå för det och "försvara" det hela. Men jag hoppas jag pallar trycket och är ärlig både mot mig själv och min samtalskontakt. Samtidigt så känner jag att jag helst bara vill springa och gömma mig. Men jag hoppas det blir enklare och lättare än vad jag tror.
Blir glad när jag läser att det blivit mycket bättre för dig när du pratat om det med din läkare och psykolog. Och jag hoppas också att det kan bli, precis som det blivit för dig, mycket bättre efter att jag tagit första steget och pratat om det på riktigt.
Ta hand om dig! : )
__________________
"För dit du går, går också jag"
|