jag kommer förlora honom innan jag funnit honom.
Sitter här med konstiga känslor. Tycker inte om att berätta hur jag mår eftersom jag så länge mått dåligt och nu mår jag mycket bättre men det känns ändå inte riktigt bra. Det är den här känslan av rastlöshet som kommit tillbaka. Har nyligen gjort slut, helt, med min pojkvän. Vi ska fortsätta vara vänner men jag känner lite av ett hat mot honom eftersom han lämnar mig och ska flytta härifrån, trots att det var jag som gjorde slut - men allting hade ändå gått så långt att det inte fanns någon glädje eller mening med förhållandet, inte för mig iaf.
Obehagliga sexkänslor kommer tillbaka. Så fort jag mår dåligt kommer såna tankar- att jag vill ha sex. Fast så har jag haft det även när vi var tillsammans.. oftast fick jag honom att vilja ha sex med mig trots att jag egentligen innerst inne bara ville känna trygghet. Men eftersom det var "skönt" så försökte jag leva och fokusera bara på de känslorna. Trots att allt oftast slutade i tårar och ångest för mig.
Jag har nu via en dejtingsite funnnit en kille som jag mejlat med och skrivit på msn med och så. Och han verkar vara en riktigt fin människa, men jag kan som inte förmå mig att försöka lita på honom. Jag bara grubblar över hur det skulle vara om jag vågade träffa honom. Om han skulle inse att jag är för konstig, inte alls personen han vill ha. Det är som att jag är rädd han han ska inse att jag är galen, fast jag är ju inte galen. Han säger att "vi ska ta det som det kommer, att ja vi kanske inte tycker om varandra men då får vi väll ta det då". Vi har haft den disskutionen ett flertal gånger tills jag börjat inse att om jag fortsätter föra upp det ämnet kommer han att lämna mig innan vi träffats. Mina tankar om att kärlek är sex stör mig också. Tänk om vi blir riktigt kära också blir jag panik när han rör vid min kropp, att allting bara blir kaos.
Allting blir så krångligt och jobbigt. Det slutar i att han tror att jag leker med honom. Han verkar så seriös i det han säger att jag blir rädd. Tänk om jag krossar hans hjärta? Jag tror att ju mer jag grubblar och för fram desto mer förstör jag?
Träffade mitt ex en stund igår och la märke till att jag slängde ur mig ord som blev riktigt taskiga utan att det var tänkt så. Alltså, jag vill som säga åt honom vilken skit han är men jag kan itne göra det eftersom han är en så fin människa. Men ändå är alltign så fel.
|