Taniya jag lovar att maila dig och berätta hur det går, när jag själv vet : )
Och till Dopa Minen vill jag säga att jag tror att du har mer än rätt. Kanske det är så att det är den enda "vän" jag haft som jag har delat all min sorg, hat, ångest och självförakt med, något som jag aldrig delat med mig av till någon annan. Då jag har svårt att visa den sidan av mig själv. Jag är nog mest rädd för att min "vän" nu ska svika mig och berätta hur jag egentligen mår, för det syns ju om man visar. Vilket är ett beslut som egentligen är mitt eget, men att skiljas från en "vän" som har varit med en så länge är svårare än vad man kan tro. Men det är dags att säga adjö och det vet jag om, och det gör att jag blir ännu mera rädd. Och jag vet inte riktigt själv hur jag ska kunna ta farväl, därför måste jag ha någon som hjälper mig med det och det blir svårt att få hjälp om ingen vet om det hela. Så ja, jag kommer nog se det som någonting positivt så småning om, eller det gör jag redan nu, för jag är redo att ta farväl OM någon kan hjälpa mig på vägen : ) Och det får vi väl hoppas att det är. Men rädd är man i vilket fall, för jag har ingen aning om vad som väntar mig.
__________________
Det är den som går vilse som finner nya vägar.
|