Citat:
Ursprungligen postat av Tjillevippen
Hej hej Stadig
Tack för dina tips! Ska försöka få ihop det med att bjuda in lite vänner:P Har fixat helgen så det är bara vardagarna kvar. Ska försöka åka till gymmet på kvällarna och sen kanske se på tv tillsammans med kompisar istället för ensam. Har inte så många kompisar hemma dock, många är ute och reser eller har flyttat nu efter gymnasiet. Några släktingar har jag tyvärr inte kvar. Mormor, farmor och farfar är döda och min morfar vet jag inte vem han är. Sen har jag ingen annan som jag står nära, tyvärr. Kusinerna bor långt bort och är mycket äldre än mig.
Jag vet att jag behöver prata med någon men jag har ingen att prata med tyvärr. Min bästa vän, som känns som en syster för mig, kanj ag inte prata om bulimi med för jag vet att hon har haft det och tycker det är jättejobbigt att prata om. Tror inte hon är helt frisk än, men jag var ett stöd för henne när hon var sjuk. Jag berättade dock aldrig (utom på fyllan) att jag också var sjuk. Vi pratade inte om hennes bulimi utan hon visste bara att jag fanns där som ett stöd annars var allt som vanligt. Ville inte att hon skulle tycka det var jobbigt att träffa mig och dra sig undan. Ska försöka ta mod till mig och prata med någon.
Nu har det gått en vecka sen jag skrev första inlägget. Känns som en månad sen. Tiden har gått så långsamt! Jag hetsäter inte längre, men jag äter alldeles för dåligt. Mycket mat och mycket godis och glass. Är det någon som har ett förslag på en bra matdag utan massa godis? Min pappa lagar alltid bra mat på kvällen, men det är under dagen jag behöver hjälp.
|
Hej,
Du är verkligen jätteduktig!! Jag är så imponerad av din kämparglöd! Det där med att äta mycket glass och godis tror jag är något som kommer att försvinna om du fortsätter att äta ordentligt. För mig tog det ett par månader innan det värsta godissuget släppte, men det gjorde det tillsist. Jag tror att kroppen behöver komma i balans igen och att den då skriker efter all mat den kan få. Men när det är i balans, så går matvanorna nästan av sig självt tillbaka till lagom. Så jag tycker inte att du ska oroa dig över att du äter för mycket annat, utan låt kroppen få sin tid till att komma i balans.
Och återigen, du är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ stark som gör det här!
Kram