Dopa minen:)

Själv tror jag, som förhoppningsvis de flesta idag, inte att våld kan lära barn något. Jag har aldrig någonsin fått stryk av mina föräldrar, och det skulle vara helt främmande för mig att ge mina barn (om jag hade några), eller någon annan jag älskar, stryk. Att visa ödmjukhet och förståelse är rätt sätt att möta andras dåliga beteende på anser jag (och många med mig hoppas jag). Det viktigaste man kan lära ett barn är känslor. Tyvärr tycker jag att vuxna lär barn vad som är rätt och fel att göra på ett sätt som inte utvecklar deras förmåga att känna empati för andra människor och djur.

Om Pelle slår Kalle, och deras dagisfröken kommer och blir arg på Pelle och säger att "Så får man inte göra, förstår du inte att Kalle blir ledsen. Be Kalle om förlåtelse nu!" Meningen är då att Pelle skall sätta sig in i hur ledsen Kalle blev, och lära sig något av det. Det JAG tror händer, är att Pelle märker att, oj vad arg fröken blev. Och av rädsla ber han Kalle om förlåtelse för att tanten skall bli snäll mot honom igen. Han har alltså i första hand fokus på sitt eget välbefinnande, och i stället för att lära sig att respektera Kalles känslor, har han lärt sig att inte göra vuxna människor arga! Om den vuxne ger barnet stryk, blir denna effekt ännu påtagligare.

Tyvärr tror många att de handlar rätt bara för att de inte slår barnen, men om man ska få rätt effekt måste man diskutera med barnet på ett sådant sätt att man visar att man absolut inte är arg på barnet, och inte tycker sämre om honom/henne för det han just gjort utan visar ödmjukhet. Gärna krama om båda barnen för att visa att båda är lika mkt värda. Då, möjligen, kan man öppna barnets positiva känslor, och då när barnet känner sig trygg och inte behöver tänka på att "rädda sig själv" längre, kan han/hon börja fundera över andras känslor.

Jag tror dock att man måste försöka sätta igång barnens emotionella utveckling tidigt, så de lär sig att sätta sig in i andras känslor på egen hand. Då behövs det inga "pekpinnar" från vuxna, utan barn lär sig att med sitt eget hjärta finna vad som är rätt och fel - mer och mer.

Så vad vill jag med denna text? Jo, jag tror att många vuxna tror att de är duktiga för att de är noga med att barn säger förlåt när de gjort något dumt mot varandra, men det räcker inte om det bara är ord - jag drar mig inte för att säga att det i en del fall kan skada mer än göra nytta. De ord som kommer ur en människas mun berättar ju nödvändigtvis inte vad han/hon känner och tänker.