Du är inte ensam, om det kan vara till någon tröst. Jag har också bulimi, men har sökt hjälp. Fast det tar så lång tid innan man får det. Det är svårt på egen hand. Har haft problem i flera år, av och till. Men kände att nu får det banne mig vara nog.. Har en kompis som jag kan prata litegrann med, men det är även svårt med henne. Det känns så skamligt och skämmigt att berätta vad det är man egentligen håller på med. Jag har svårt att stå för vad det är jag gör, kan liksom på något sätt inte förlika mig med att det är en del av mig. Att det faktiskt är jag som gör det jag gör mot min kropp. Man får försöka ta en dag i taget. Få fatt på det som är positivt och det som går bra. Att man kanske åt frukost eller att det kanske åtminstone gick en dag som man inte hetsåt något och sen kräktes upp det. Fast det går mycket upp och ner.
Ville bara att du ska veta att du inte är ensam... Fastän det kan kännas som det ibland
|