Skrollan

Troligtvis har jag alltid sett ner på mig själv, mycket på grund av min pappa och hans fru som aldrig gav mig någon uppmärksamhet men ständigt nerlåtande kommentarer.
Alltid har jag levt i skuggan av alla andra, som alltid varit viktigare än mig. Aldrig har jag stått i centrum..
Undra på att man numera lider av svår social fobi sen drygt tre år tillbaka.
Denna fobi framkallades i samband med en tarumatisk upplevelse och tog ifrån mig allt levde för.
Relationer var mitt liv, men nu kan jag varken umgås med vänner, familj och förhållanden dör ut ganska snabbt när man inte ens kan gå på bio eller ta en fika. Resa och utbilda mig är inte ens att tänka på.
Jag antar att kognitiv terapi är det enda aktuella för min del?
Jag har aldrig erkänt för någon att jag LIDER av denna fobi, så jag skulle bli tacksam för lite tips om hur jag ska hantera denna och bli frisk.. Om de nu är möjligt.
Jag skulle vilja läsa om folk som blivigt befriade från detta, som kanske kan ge lite hopp.
Jag är 28 år och mitt liv står helt stilla, vilket det gjort i tre år.. Orkar inte mera..
Vore tacksam för hjälp! /S