Det finns två sidor av det där med diagnoser. Ena sättet att är att strunta i diagnosen och se till vad det egentligen är som är problemet. Vad hindrar en från att leva så som man skulle vilja? Det kan handla om symptom eller rädslor eller något annat. Det andra är att hitta en symptombeskrivning (=diagnos) som man känner igen sig i och verkligen tycker att det här stämmer in på mig. Problemet med det som jag personligen upplevt det kan vara att det blir onödigt mycket funderande (är jag verkligen sådan här, stämmer det här in på mig, betyder det att det här som jag tycker är normalt i själva verket är sjukt). Ett samtal på 20 minuter borde inte kunna räcka till för att sätta en diagnos, däremot möjligen för att ge läkaren en ledtråd om vad man kunde fundera på för diagnoser.
|