Hejsan Anna20!
Jag upplever att fokus hamnar på helt fel saker med det resonemanget som förs just nu. Att diskutera utanförskap på det viset ni verkar göra upplever jag på gränsen till destruktivt rent av. Utav den enkla anledningen att dina tankar och tankebanor kretsar kring utanförskap och hur den ser ut för dig igår samt idag. Som du själv beskriver så visualiserar du nu ensamna högtider och även utanförskap på arbetsplatsen (som du ej har än?). Alltså föreställer du dig att framtiden också kommer att bli sådan. Hjärnan besvarar de frågor du ställer till den. Fråga; Varför är jag utanför? Svar; *hundra anledningar.
Tänk nu istället att du jobbar på hur du uppfattar att andra uppfattar dig. Lite krångligt det där, men du kan ju bara tro dig om att veta vad andra tycker om dig. För även om människor säger elaka saker så kanske inte det är deras innersta känsla om dig. Det kan du inte veta.
Fundera även lite på hur du blir uppfattad. Med en hopsjunken kroppshållning och nedsänkt blick så bjuder man nästan in att andra trampar på en. Köp en bok om hur du förbättrar din karisma (det finns flera hundra på marknaden). I någon mån handlar ju allt om hur vi uppfattas av andra. Känslan av att du kan slåss exempelvis kan göra att du får självförtroende och inte blir påhoppad. Fast i själva verket så kanske du inte alls kan slåss. Men det vet aldrig buset som blir rädd för din självsäkra hållning.
Lite sammanfattning, fundera på hur du ska få vänner istället för att fundera på varför du inte har dem. Våga ta kontakt och se en värld där det är du som du är delaktig i. Det är det ni borde diskutera, inte hur ni upplever det. Jag ber om ursäkt ifall det låter som att jag inte tar allvarligt på det du varit utsatt för men det som har varit har varit. Du är inte samma person idag som du var igår! Fundera på vem du vill vara imorgon och sträva efter det.
Man vill få med så mycket men hoppas att du fått lite tips som du kan ta till dig. Live well and prosper
