Starkt kämpat
.
Kanske du kunde be en kompis eller släkting att komma och bo hos dig under tiden dina föräldrar är bortresta?
Antingen genom att helt enkelt säga att det skulle kännas bättre om någon var hos dig, eller genom att säga att det vore väldigt roligt och kul att ha någon hemma hos dig (någon att prata med, tv/video-kväll(+ lite lagom med godis), tv/dator-spel, att träna/sporta med, eller något annat man kan göra tillsammans/gemensamt).
Om inte någon kan stanna hela/större delen av veckan, så kanske du kan "boka in" folk (låter lustigt, hehe), så du några dagar/kvällar kan få besök av kompis och/eller släktingar. Sen så skulle du kunna hälsa på dessa med, någon/några av dagarna.
Att vara lite tyst och blyg behöver inte alls vara något negativt, men som med det mesta, så är "överdrifter" oftast inte så bra...
Kanske du har någon kompis (eller någon som står dig nära och du känner dig trygg med) som du kan lätta trycket och berätta en del för(behöver ju inte berätta allt om allt, utan bara börja någonstan).
Kanske tex prata om att du känner dig nere och ledsen över detta med mormor och att det inte har släppt ännu? Kanske är det som behövs, att
börja i liten skala, kan nog flyta på och bli lättare efter ett tag att berätta mera.
Ja, det ÄR nog nyttigt, att faktiskt börja prata med någon, om något...