Hej hej Malin och Nanna! Jag blir så glad när jag läser era meddelanden. Ni får mig att vilja kämpa mer. Det har nu gått en vecka sen jag hetsåt och kräktes sist och det har gåt över all förväntan. Jag har dock inte kännt at jag blivit piggare med mer mat. Kanske är sköldkörteln som är boven i dramat.
Jag tror faktiskt att det här med min mormor har stor del i mina ätstörningar. Ska fråga mamma var hon är begraven. Kommer inte ihåg det nämligen. Så kan jag åka dit och lägga en blomma vid minneslunden. Tänk, min mamma vet hur nära vi var men har aldrig föreslagit att vi skulle åka dit. Min pappa har nog också alkoholproblem. Jag är inte säker på vad som är normalt för hur kan man veta hur andra föräldrar beter sig? Men jag har bland annat hittat honom på golvet i vardagsrummet en natt. Vaknade av en duns och då låg han där och hade trillat. Berättade det för min mamma men hon bara skattade. Det har dock blivit bättre nu och det är jag glad för.
Känns bra att lyfta på locket som ni säger. Synd bara att jag inte har någon att prata med detta om. Är väldigt insluten i mig själv. Har försökt prata med mamma men det går inte. Har sagt att jag inte mår bra och inte tycker om mig själv men hon tog det tyvärr inte på allvar fasst jag började gråta och allt.
Jag är väldigt tyst och blyg och även fass jag har saker jag vill säga vågar jag inte för jag är rädd att andra ska tycka det jag säger är dumt. Om någon närmar sig mig tar jag avstånd. Är så rädd för att bli sårad. Mitt självförtroende är kört i botten.
Är lite rädd just nu för mina föräldrar ska åka bort nästa vecka och min hjärna börjar planer ain en svältvecka men jag vill innerst inne inte det! Jag är dessutom jätterädd för att vara själv hemma för det finns en fönstertittare hos mig. Jag känner mig ständigt uttittad, rädd och förföljd. Kan inte ens känna mig trygg i mitt eget hem. Mina föräldrar tar inte min rädsla för fönstertittaren på allvar heller. Känns så hopplöst just nu!
|