Jag har alltid kämpat för att gå upp i vikt. Jag får ångest när jag väger för lite, men kan ibland göra föga åt det. Är man inte hungrig så är man inte hungrig. Att äta när man ständigt är lite illamående känns som att försöka fylla på ett glas som redan är fullt - det ryms helt enkelt inte mer. Aptitrubbningen kan bero på olika saker. För dig har magen troligen kommit liksom ur rytmen på sistone. Det kan vara som ett slags katarr som kan ha uppstått spontant eller genom ångest/sress (kan ju vara den fysiska hälsan också). Det jobbiga är när andra tror att man har anorexia nervosa, fast man inte har det. Ätstörning kan man väl i och för sig kalla det ifall man tar det som ett vida begrepp.
Om du får ordning på magen, kan jag rekomendera den ultimata viktökningskosten som är den enda som fått mig att öka ordentligt i vikt. Flera Wienerbröd om dagen under en tid. Då bör man dock baka själv så det blir på smör. De man köper i affären är gjorda på margarin, vilket blir förödande för blodkärlen. Grejen med wienerbröd är att de innehåller både mkt kolhydrater och fett. Enbart fett kan man i princip inte öka i vikt av. Det behövs socker för att insulinet ska starta fettinlagringen. Då lägger man på sig både fettet i maten och kolhydraterna omvandlas till fett. Pga den stora mängden socker är detta dock inte hälsosamt i längden.
|