Sessan1

Vår äldsta pojke har alltid haft myror i baken. De första tecknen på att han var vildare än andra barn såg vi redan när han var 7-8 månader. När vi lekte tittut med honom sprattlade både armar och ben helt hysteriskt.

I 2-3 årsåldern började han kasta sig på golvet och rusa runt i cirklar och hoppa planlöst när han kände sig glad/ivrig eller blyg och osäker. I den åldern började han också knuffa andra barn så att de föll handlöst till golvet.

Knuffandet slutade vid 4-5 årsåldern. Då började han istället att krama sina kompisar och vuxna han kände. Hårt och mycket. Fast de inte ville.

När han började förskolan fanns det här beteendet kvar. Han sprang fortfarande runt runt och viftade och hoppade planlöst när han var glad eller osäker. Det var som om han inte kunde hantera sina känslor riktigt ordentligt.

Givetvis har det blivit vissa problem för honom i skolan, även om han har lugnat ner sig en del under det senaste året. Så länge han håller på med en aktivitet går allt lysande för honom. Han är jätteduktig på att läsa, skriva och räkna. Räknar ekvationer, roten och negativa tal fast han bara går i ettan. Duktig på det mesta inom sport också och tränar i ett innebandylag.

Men det är MELLAN aktiviteterna som hans egenheter fortfarande visar sig. På rasterna när det är fri lek kan han ibland fortfarande få för sig att "busa" med kompisarna och studsa runt och vifta och kramas alldeles för hårt och för mycket. Och kompisarna blir irriterade.

Är det någon vars barn har liknande svårigheter? Vet någon vad det beror på och hur man skulle kunna hjälpa?