Sessan1

Hej!

Vet inte om det här passar under social fobi. Ska försöka fatta mig kort. Jag har ett yrke där jag kommer i kontakt med många olika sorters människor dagligen. Jag är som fisken i vattnet när jag träffar nya människor och har inga som helst problem med att knyta kontakt och trivas ihop med folk. Jag går regelbundet kurser där jag får möta nya människor och vi har väldigt trevligt tillsammans både i klassrummet och på fika/lunchraster. Jag föreläser också själv och har inga som helst problem med det.

Däremot är det vissa situationer där allt bara låser sig för mig. T ex i fikarummet på min arbetsplats. Bara jag kommer in där känns det som om jag ska kvävas nästan. Hjärtat slår i 150 knyck och jag känner mig yr. Jag måste stålsätta mig för att våga mig in där, ta kaffekoppen och så sätta mig vid ett bord tillsammans med de andra. Efter en stund lyckas jag slappna av och vara mig själv igen. De gånger det går bra i fikarummet är när jag är väldigt trött/förkyld och helt enkelt inte orkar vara rädd för... ja, vad det nu är jag är rädd för. Verka onormal kanske? Säga saker som inte passar in, eller rädd för att folk ska se att jag är nervös? Det är jobbigt i alla fall...

Privat har jag ingen stor umgängeskrets, helt enkelt för att jag inte hinner pga jobbet. Jag har ett tiotal människor + familjen som jag litar på och känner att jag kan bjuda hem och umgås med. Ett par tre av dem är väldigt nära.

För ett antal år sedan led jag av social fobi, vilket jag har insett i efterhand. Jag fick då ångest i stora folksamlingar, och kände hela tiden ett behov av att göra mig själv osynlig. Jag smet ofta in på toaletten om jag blev lämnad själv i ett sammanhang där det var mycket folk. Ibland smet jag hem.

Kan det vara så att min "fika-rums-fobi" är en rest av min ungdoms fobi? Jag tycker att det är så konstigt att det bara dyker upp ibland. Men det är jobbigt, för jag vill gärna delta i det sociala på mitt jobb också. Inte bara i själva arbetet.

Har nån någon idé om vad mitt problem kan vara?