Davikar

Jo, det stämmer nog bra att jag har ganska bra självinsikt. Men det känns som att den inte hjälper så mycket. Jag kan ha en bra aning om varför jag agerar eller känner som jag gör, och jag kan oftast också förstå att andra har en (helt) annan uppfattning, men jag kan inte riktigt ändra på det i alla fall. Det ligger mycket rädsla och osäkerhet bakom mina känslor, och det styr nog över mitt bättre vetande.

Ta t.ex. om jag nu i alla fall skulle försöka dansa med den här tjejen som jag gillar på den här festen. Hon ser det kanske inte som något speciellt, medans dansen egentligen betyder så mycket mer för mig pga att jag ser det på ett mer romantiskt och intimt eller flörtigt sätt än henne. Mina känslor för henne skulle kanske dessutom bli ännu starkare pga detta.

Sen har jag börjat arbeta ännu mer med henne och hennes bästa kompis på jobbet, vi var ute idag och hade väldigt roligt. Men jag känner nog av att det inte finns något mer där, dom är vänliga, ganska öppna och kamratliga bägge två, men inga signaler av att hon skulle vara intresserad på det sättet. Men det känns som för mig att det ändå går så bra att mina förhoppningar ökar för att hon kanske skulle kunna känna likadant, fastän jag egentligen vet bättre. Hon har väl egentligen minst lika roligt, eller ännu roligare med dom andra killarna som hon umgås med.
Men något jag ska försöka göra är att bara tänka på henne som en kompis, och njuta av att vi har roligt tillsammans (som jag ser det iaf, hon kanske inte tycker att det särskillt speciellt). Jag måste försöka dämpa mina känslor, så att det inte går för långt.

Nu vart det här ganska offtopic, jag kanske borde ha gjort ett nytt inlägg för det här egentligen?