Inte så mycket tips, utan istället en sann liten historia
.
För ett par år sedan så var jag inne på ett klädvaruhus och behövde en snygg t-shirt/tröja/skjorta inför några festligheter. Sagt och gjort, jag promenerade in i en klädesbutik, hittade en skjorta som passade mig perfekt (ja i mitt tycke i alla fall, hehe).
Gick fram till expediten, fick svälja ett par gånger innan jag kom fram, för att jag blev knäsvag bara jag såg på henne - trots alla attraktiva tjejer och personligheter i vårt land/värld, så händer det mig väldigt sällan.
Jag harklade fram ett undrande "ursäkta mig, men jag ska på fest och undrar om denna funkar?", snurrade runt ett varv och hon skrattade till och sa att "ser jättefint ut!".
Kände mig rätt så omtöcknad, men lyckades fråga om det gick bra om jag behöll den på? "javisst" kom svaret.
Jag betalade och sa hejdå, och fick ett härligt leende och en vinkande hand tillbaka "hejdå, ha det så kul nu!".
Alltihopa hade tagit en stund, tror det hjälpte att de få andra kunder som fanns i butiken var en bra bit bort, så jag hade varit själv framme vid kassan.
Jag tog en tur till på stan, snubblade in i en annan butik och köpte ett annat snyggt plagg. Kom på mig själv med att ha ett sådant där "dumt" men väldigt glatt leende, tänkte bara på tjejen i kassan och hennes leende och ögon.
Trampade runt ett tag men tog sedan beslutet att gå tillbaka och... Ja jag visste inte vad, men i alla fall försöka säga något vettigt.
Strax var jag tillbaka och skulle gå in, men det var stängt(klockan var precis över 16:00)!
Snacka om att jag "förbannade" mig själv, chansen gick förlorad för att jag varit så seg och feg... Då jag skulle möta en kompis på busscentralen så börjat jag lite buttert gå ditåt och råkade få se samma tjej ca 70 meter framför mig.
Yesss! Jag skyndade på stegen för att hinna i kapp och började fundera hur jag bäst skulle undvika att verka vara en läskig stalker. Fick vänta på ett rödljus, såg henne försvinna in på centralen. Kom över gatan och tog mig snabbt in.
Borta, hon var borta - igen. Väldigt lätt att få en snabb överblick på ungefär en minut. Borta borta borta...
Besviken igen så gick jag ut för att komma ut från kvalmigheten, och för att kompisen strax skulel komma.
Där står hon, brevid en busskur, 10 meter ifrån mig. Med hjärtat i halsgropen men fast besluten att inte försitta någon mer chans (hon väntade ju på en buss) så gick jag fram till henne och sa:
"Ursäkta mig, vet inte om du känner igen mig, jag köpte en skjorta lite tidigare av dig?"
"Jo det gör jag allt", svarade hon och såg både lite osäker och glad ut.
"Eh, jo jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta, lite pinsamt, inget jag direkt brukar göra...", hon såg frågande på mig "jaa?".
I huvudet på mig så kördes denna ramsan i högsta fart "kom igen kom igen kom igen kooom igeeen!".
"Jo... Tycker du hade ett så fint leende, och att du verkar vara en riktigt trevlig tjej... Så jag undrar om jag skulle kunna få ditt telefonnummer, så kanske vi kan gå ut och ta något att äta någon gång, en fika på stan eller vad som helst?".
Det blev tyst en liten stund (evigheten verkade bestämma sig för att hälsa på just i detta ögonblick), och med en djup rodnad och ett leende utan dess like, sa hon att:
"Tyvärr, jag har redan en pojkvän...". Jag fann mig snabbare än vad jag trodde och sa med ett eget rodnande leende att:
"Äsch, typiskt... Men men, det var värt ett försök. Hoppas du får en bra dag, hejdå!".
Var rätt jobbigt, i 30 sekunder sedan blev jag riktigt glad, jag hade vågat och kanske hade jag gjort henne väldigt glad, oavsett om hon hade kille eller inte, oavsett om hon tyckte jag var var attraktiv, eller inte.
Inte varje dag, på dagen utan någon alkohol, som någon kommer fram så till en...
Trots att jag fick ett nej, så kände jag mig väldigt glad och rätt så stolt.
Ja just det, de andra personerna vid busshållplatsen hade bara stirrat på mig, hehe.
Som sagt, inte något direkt tips, men en sann historia
.