Vet inte om tillställningen har tagit rum ännu? Om inte så kan detta kanske vara tänkvärt ändå.
En tanke skulle kunna vara att du försöker rikta in dig på att om/när du går på tillställningen; att oavsett om du dansar eller inte, så kan du försöka rikta in dig på något annat än vad du nu gör.
Dvs, till exempel försöka komma till tals med en kollega (oavsett kön) angående ett intresse-område du har (sport, träning, rally, böcker, filmer, hemska eller trevliga världs-nyheter, miljön, motorer osv).
Risken finns, att om du tänker "får inte tänka på det där", eller kanske "usch vad jobbigt detta är, vilka flirtar med vilka", eller "jag måste vara glad och bjuda på mig själv", så kommer du i sannolikt tänka på just dessa saker till det känns som att rummet snurrar för dig.
- Tillsammans med någon fokusera tankarna på ett eller flera andra ämnen.
- Inga förbud, alltså försöka att låta bli tankar som
måste,
skulle,
borde och
om (lite motsägelsefullt, jag vet - men så är livet ibland).
- Precis som Jonas tänkte, säga ungefär att "usch, känner mig aningens bortkommen på sådana här tillställningar", chansen är stor att flera andra har liknande tankar. Och då när man i alla fall delar på känslan (mer eller mindre) så kan obehaget släppa lite och du kan bli stärkt, eller i alla fall få dig att slappna av lite.
Andra saker att fundera lite på...
De flesta dansare (tjejer och killar) har full förståelse för att en nybörjare inte är en stjärna och antagligen känner sig både bortkommen och vilsen på ett dansställe.
En kollega (tjej) beklagade sig för några år sedan för mig, på killar som på just sådana här tillställningar försökte flirta på rejält, när hon bara var där för dansen och tjusningen med den.
Hon föredrog killar som var mer eller minde tysta och som i alla fall försökte dansa (trots att dom inte var så bra), framför skickliga danskillar som var "på".
Hoppas det går/gick bra för dig
